
Så fungerar fossilisering när ben blir sten
Har du någonsin undrat över hur dinosaurieben blev till sten? Så fungerar fossilisering när ben blir till sten en process som tar miljontals år och förvandlar ben till mineralstenar. Det är faktiskt helt fantastiskt att vi kan se dessa gamla ben idag. Om inte denna långsamma transformation ägde rum skulle vi aldrig veta något om dinosaurierna eller de andra forntida djuren som levde långt innan människor fanns.
Vad händer när ett dinosaurie dör?
När ett dinosaurie dog för miljoner år sedan började fossiliseringen redan då. Ofta hamnade benet snabbt under sand och lera när floder översvämade eller dammar fylldes på. Den snabba begravningen var helt avgörande. Den skyddade benet från asätare och bakterier som annars skulle bryta ner det helt.
Låt oss säga att en stor dinosaurie dog nära en flod i vad som idag är USA. Vattnet steg, översvämningen kom och täckte benet med sediment. Utan denna snabba gömning skulle benet ha legat på ytan och försvunnit helt (vilket var de flesta bens öde faktiskt). De miljöer som fungerade bäst var fuktiga platser som floddeltan eller sjöbottnar. Där täcktes benen av skyddande lager gång på gång.
Mineralvattnet gör benets transformation
Efter att benet täcktes under lager av sediment börjar mineralvattnet sitt arbete. Grundvatten fullt av mineraler som kiseldioxid och kalcit träcker långsamt in i benkanalerna. Det organiska materialet det som en gång var en del av ett levande djur ersätts bit för bit.
Den här mineraliseringen tar tusentals till miljontals år. Mineralerna fyller varje liten pöra i benet. Steg för steg förstenas benet. I vissa fall bildas ett vackert mineral kallat agat, som kan göra fossilet färgglatt med röda, gula och bruna mönster. Det är faktiskt detta mineralrika vatten som är nyckelns. Utan de sker ingen fossilisering.
Varför är fossilisering så ovanlig?
Här kommer det sällan nämnda: de flesta ben bryts aldrig ner till fossil. Miljontals dinosaurier levde på jorden, men vi har bara hittat några tusen fossil. Varför då? För att fossilisering kräver mycket specifika förhållanden.
Benet måste begravs snabbt annars äter asätare det. Området måste ha mineralrikt vatten annars sker ingen mineralisering. Stenarterna måste bevaras annars eroderar fossilet bort. Faktiskt är vi enormt lyckliga när vi hittar något fossil överhuvudtaget (verkligen). Om du vill leta själv, sök i gamla sedimentära bergarter, gärna nära gamla floddeltat eller kalkstensområden. Det är där erosion ofta exponerar gamla lager.
Från ben till sten en osynlig revolution
Det är nästan obegripligt att denna fossiliseringsprocess pågår långsamt under våra fötter även idag. Möjligen blir något modernt djurs ben fossiliserat under miljoner år framöver. Fossil är faktiskt tidskapslor. De berättar oss vilka djur som levde, hur de såg ut och hur världen såg ut när de fanns här. Nästa gång du ser ett fossilt ben, tänk på denna otroliga resa från livet till stenen en resa som tog miljontals år.

Om Erik Lindström
Erik Lindström är en skribent för Massor av Dinosaurier.